uppeitornet

I många sammanhang snackas det om synergieffekten. Enkelt så kan vi säga att detta fenomen uppstår när någonting är större, bättre, värdefullare, etc än summan av dess ingående delar. Det finns otaliga exempel på när detta uppstår, ett klassiskt exempel kan hämtas från teambildningsliteratur där det beskrivs att detta uppstår när två jobbar ihop och tillsammans klarar att utföra mer än vad en av dem hade kunnat utföra på egenhand på dubbla tiden. Ett annat exempel är en semla; grädde, bröd och mandelmassa var för sig är inget som lockar så många, men kombinerar vi ihop dem så får vi ett väldigt populärt bakverk.

Tyvärr tror jag att synergieffekten kan tillämpas på livet i stort, men med omvänd effekt. Att för att man ska bli riktigt lycklig så räcker det inte med att vara nöjd med delar av sitt liv. Det räcker inte att mandelmassan är den bästa man kan få tag på om inte grädden och brödet håller måttet. Så är det med alla kombinationer, är mandelmassan och brödet tip-top men grädden är härsken, ja då blir man inte lycklig. Om jag nu låter ingredienserna i en semla vara metaforer för beståndsdelar i vad som kan få en människa lycklig skulle jag säga att grädden är fritiden, mandelmassan är jobbet och brödet är kärleken. Jobbar man bara och har ingen fritid eller kärlek i livet blir man bara fet, tråkig och äcklig. Har man endast fritid tröttnar man troligtvis efter ett tag, även om vissa tycks klara att äta hur mycket sött som helst. Och har man bara kärlek i livet så överlever man, men det blir inte så lyxigt.