uppeitornet

Det händer relativt ofta att jag slås av hur lite folk tänker och reflekterar över sitt beteende. Inte av en sån banal anledning som att folk inte vet hur "man" ska bete sig... att någon kissar på allmän plats eller är en oaktsam bilförare må ju vara störande och irriterande men det bryr jag mig inte så myclket om.
 
Det jag tänker på är att vissa (många) inte verkar ha någon som helst koll på produktiviteten i sina handlingar. Hur produktiv man är på någon uppgift kan enkelt beskrivas som kvoten mellan vad man får ut och vad man stoppar in.
Om man till exempel har att direkt "klämma på röven" som angreppssätt för att få hem tjejer på krogen så får man (troligtvis) klämma på minst 100 tjejer innan man får komma till (man får iofs även klämma 100 tjejer på röven men samtidigt kommer man hamna i en massa trubbel). Det krävs med andra ord grymt mycket input i form av kraft och tid för att få output i form av att ligga en gång, antagligen med ställets risigaste dam dessutom. Produktiviteten i detta beteende är katastrofal i jämfört med en mer genomtänkt approach (prata, vara trevlig och charma). Nu är kanske de snubbarna som vill ha hem valfri tjej från krogen inte de skarpaste ibland oss men det finns massors av exempel.
Är det så att man vill ligga med hög produktivitet är krogen iofs inte rätt forum överhuvudtaget. Nu skulle ju inte detta inlägg handla om just ligga på krogen, även om rubriken hintar om det, utan snarare bristen på produktivitettänk i allmänhet.
Andra exempel på låg produktivitet är att driva tobaksaffär, ha långdistansförhållande och att klaga i tid och otid (framför allt i otid).

Vart är världen på väg? En vanlig fråga som sällan besvaras...
Runt omkring mig tycker jag mig nästan kunna se det moraliska förfallet. Någon blir avsugen i en park av en tjej som är förlovad och snart ska gifta sig med någon annan, en annan har sju olika (en för varje dag i veckan?) som alla tror sig vara dennes speciella, en tredje blir sviken efter ett mångårig relation. Men detta handlar inte så mycket om kärlek och sex utan om att många lovar men väldigt få håller och respekterar vad de lovar.

Detta i sig ser jag iofs inte som ett problem, utan det är det att många av de som lever livet mitt i bland oss inte vet om detta, de vet inte att så många ljuger i den stora utsträckning som jag tror är fallet. Eller så vet de men verkar ändå bli väldigt förvånade, besvikna och ledsna när det visar sig vara fallet.

Men detta förfall (om man nu ska kalla det så, vilket jag har valt att göra) medför, som jag ser det, även positiva inslag. Att människor unnar sig själva och premierar den egna lyckan framför att följa normen; att ligga med olika tjejer varje dag i veckan om det gör en lycklig med mera. Med ärlighet kommer man dock längst enlig talesättet som vi fått höra otaliga gånger, faktum är dock att man kan komma mycket längre (och troligen oftare) om man böjer sanningen emellanåt och sätter sin egen lycka framför massans.

Vad händer då när alla tar till sig detta beteende och "utnyttjar" andra i det de tror är vägen till lyckan? Enligt mig är svaret på den frågan att ingen kommer lita på någon, inte till 100%. När vi nått dit tror jag den typ av förhållande och relationer som mina föräldrar med flera från de äldre generationerna har haft kommer bli väldigt sällsynta. Jag tror med andra ord på att vi nu är (sedan en tid tillbaka) i början på slutet av tiden då folk fortfarande i vissa fall går att lita på och att folk fortfarande låter sig själva älska någon annan individ fullständigt och villkorslöst.