att börja ett nytt kapitel
Om mitt liv är en bok så börjar ett nytt kapitel imorgon. Eller detta beror ju lite på hur tjock boken får vara. Är det en tiosiders novell kommer denna period klumpas samman och sammanfattas i ett par meningar. Kanske skulle kunna stå att "Under den första tiden som ung vuxen hade j kvar en känsla av att både kärleken och livet egentligen saknade betydelse i det stora hela. Kärleken som verkade "drabba" alla omkring honom, till höger och vänster, högt och lågt. Han hade en känsla, som till viss del påminde om när han var ung och oskuld, att det aldrig skulle bli hans tur. Oskulden hade han dock blivit av med, vilket borde gett lite tillförsikt även när det kom till kärleken, detta var dock inte fallet. Avsaknaden av romantik gjorde att denna tid präglades av fest, känslolösa romanser och den nystartade karriären." Det hade troligtvis inte ens omnämnts att jag skulle spendera de närmsta månaderna på, mer eller mindre, resande fot. Skulle mitt liv istället skildrats i en större samling böcker, typ "Harry Potter"-format med en bok per levnadsår, som jag tycker är enda sättet att göra mitt liv rättvisa, så hade det absolut varit dags för ett nytt kapitel när jag vaknar imorgon.
För att denna bok skulle få läsvärde så skulle nog inte mina verkliga fysiska handlingar få ta så mycket plats. Det hade nog få bli en ganska introvert och svårtillgänglig bok om ett gäng ganska stökiga frågeställningar. Jag skulle tillexempel kunna resonera lite kring om vi verkligen skulle värdera livet högre om vi levde längre, och om vi i så fall skulle propsa på att åka i säkrare bilar och höja straffet för mord.