uppeitornet

Jag tror till viss del på det här med karma. Eller så är det så att jag vill tro på det, vet inte riktigt. Varför? jo för att det är en väldigt fin tanke (iofs som i så många andra filosifier). Hade alla trott på att man fick vad man förtjänade så hade folk tänkt igenom lite mer vad som håller på med. Detta gäller även till stor del mig...alltså tror jag helt enkelt inte på karma fullt ut. Som till exempel hängde en tjej med mig hem från krogen i lördags, jag vet att hon gillar mig och trots att jag gjort klart för henne att det ALDRIG kommer bli vi två så gav hon sig inte...det slutar således med att vi går hem till mig och hon utför sedan en sexuell handling som kallas trombonen och som är ngt av det mest förnedrande man kan göra (dock  på både eget initiativ och förslag). På morgonen behandlar jag henne som luft och ber henne åka därifrån. Nu känner jag att om karma verkligen existerar så borde jag förtjäna motgångar på flera plan...det dock den precisa motsattsen mot vad som händer...

Slutsatsen kan vara flera. Antingen fungerar karma men det är en process med mycket tröghet, gör man något dumt ger det utslag först långt senare. Det kan vara så att det inte finns ngt som heter karma och vad man gör påverkar inte på ngt sätt en slags kosmisk balans. Det kan dock även vara, vilket jag snart är beredd att acceptera, så att det finns omvänd karma, dvs om man gör ngt dumt och/eller elakt så jämnar universum ut detta genom att ge en välgång. Man minskar mängden "lycka" i universum, således finns det lite "lycka" över...vilket självfallet ska tilldelas den som skapade överflödet. Låter det inte logiskt???